Verket fick äran att inleda paneldebatten “Human, Art, and Media in the Age of AI”, tillsammans med en annan kreatör från Blekinge, Agnieszka Rusak-Tyma och hennes AI-videor “Whispers of the Forest” and “Rose”. Det är så häftigt att se hur lokala projekt från Blekinge kan växa, resa internationellt och skapa dialog om framtidens kreativa processer. 

Visning av de generativa konstverken var den andra internationella presentationen, som hade sin premiär i Blå Hallen i Karlskrona i somras under evenemanget Creative Talks & The Arts Dot 2025. Ett stort tack till Klaster ICT Pomorze Zachodnie och T.A.B. – Innovation Hubs for Tech, Art and Business för att ha skapat en plattform där teknik, kunskap och människor möts.

Men vad är det egentligen publiken ser i mitt audiovisuella (multimedia) verk? Det som publiken ser och hör är resultatet av ett pågående konstnärligt och undersökande projekt om tillhörighet i dagens Blekinge. Jag vill gärna dela med mig av tankarna och processen bakom detta.

Foto: Pieknezdjecie.

Kärnan i mitt arbete är inte bara min röst, utan invånarnas egna berättelser. Jag har valt ett människocentrerat arbetssätt där projektet blir participatoriskt – det vill säga, Blekingeborna bidrar själva med den data som konsten sedan skapas av.

Med en autoetnografisk ansats, där min egen upplevelse också blir en del av produktionen, samlar jag in röster och berättelser via enkäter och intervjuer. Jag analyserar och tolkar dessa för att hitta tematiska mönster och känslomässiga uttryck. Det är denna empiriska grund som sedan omvandlas till det visuella och känslomässiga uttrycket.

De verken som visades är ett exempel på denna process. Produktionen är en hybrid av personligt konstnärskap och generativ AI, där varje del har en specifik roll. 

Det visuella uttrycket representerar två perspektiv. Detta generativa konstverk bygger på en syntes av två datakällor: dels en kvalitativ studie med berättelser från 20 Blekingebor, och dels min egen autoetnografiska upplevelse och tolkning av relationen till platsen.

Havets rytm, skogarnas ro och hjärtats hem

Den första animerade bilden återger den mer objektiva tolkningen av den kollektiva berättelsen, idylliska berättelsen – den visualiserar de starka teman om natur, lugn och hemkänsla som framkom i studien.

Kustens andra sida

Som kontrast är den andra bilden, med sin expressiva, impressionistiska stil, en AI-remix av min egen analoga målning. Med sin energiska komposition och djärva penseldrag antyder den en dold, mindre sedd eller mer komplex aspekt av samma plats.

Verket ställer medvetet dessa två perspektiv mot varandra för att tillföra en ärlighet och komplexitet till innebörden av “hemma”.

Ljudbilden är också en hybrid. Låttexten och de citat som syns på bilder är direkt inspirerade av respondenternas ord och den känsla de förmedlade, men också av mina personliga erfarenheter av att leva i Blekinge. 

Språket bygger en bro. Jag integrerade medvetet två språk. Citat på svenska visas i sin originalform för att bevara autenticiteten, medan sången på engelska fungerar som en universell översättning av de kärnkänslor som uttrycks, så att flera kan förstå vad det handlar om.

De citat under videons gång jag har valt från forskningen har en central del av videon. De visas som text och hörs i en röst. Detta kopplar direkt tillbaka till min undersökning och ger verket autenticitet.

“Där tallarna är höga, stenarna varma och man hör vågorna skvalpa”

För att kunna översätta datan till konst ville jag hitta berättelsens palett. Det som framträdde tydligast var en djupt rotad upplevelse i tre kluster: Natur, Känslan av lugn, Hemma och Kärlek.

För 80% av deltagarna var “Kusten och havet” viktigast, med skogen som ett viktigt komplement. Detta landskap gav en färgpalett och formvärld. De mest dominerande färgerna var “bokskogsgrön” och “himmelsblå”, och de blå nyanserna (himmelsblå och havsblå) utgjorde de stora, svepande bakgrundslagren. Bokskogsgrön ska kännas lummig och omslutande.

Varma färger är kopplade till teman som “Hemma”, “Kärlek” och “Glädje” och representerar plötsliga, emotionella händelser. De pulserar och tonar sakta bort. “Rapsgul” och “skymningsguld” representerar intensiva, positiva minnen. De starkaste minnena var ofta knutna till livets vändpunkter – sommaren man träffade sin fru, året på folkhögskolan, eller ögonblicket man fann platsen som blev ens hem. “Lingonröd”, “rosa” och “purpur” visualiserar passionerade känslor.

Granitgrå och silvergrå är inte bara stabila och grundade, utan en rå, oföränderlig kontrast till det mjuka, böljande havet som skapar visuell friktion.

Brun färg ger en jordnära, opolerad textur som bryter mot det lummigt gröna och representerar det rotade, kanske orörliga. Tillsammans med de gråa färgerna skapar de en visuell dynamik mot den idylliska blågröna paletten. De är den nödvändiga komplexiteten och den ärlighet som gör bilden komplett.

Lika viktigt som färg var verkets form och rytm. Det har ett “andande, pulserande lugn”, med “mjuka, böljande linjer” som vågor eller slipade stenar. Detta lugn från naturen odlar i sin tur den starkaste känslan av alla: “Hemma”. Ordet, nämnt av flera oberoende av varandra, var det ultimata uttrycket för tillhörighet. Det är en plats för trygghet och identitet, som förstärks av “Kärlek” och “Glädje”.

Min egen berättelse vävs in i denna kollektiva väv. Mitt ord för Blekinge är “Sakta”. Min färg är en egen subtil underton i paletten: “ljusgråblå”. Liksom många andra finner jag mitt lugn vid havet, på promenader längs kajerna i Karlskrona, där jag laddar batterierna på en klippa vid vattnet. För mig blev Blekinge platsen för en nystart, en positiv vändning i livet.

Att arbeta med generativa AI-verktyg som Runway var en intressant och krävande upplevelse. De var okej på att generera material – korta, oväntade klipp på 5-10 sekunder – men de levererade aldrig en färdig produkt eller en komplett vision som jag var direkt nöjd med. Det var där det verkliga, och stundtals frustrerande, hantverket tog vid.

Det var mina egna idéer, min tematiska struktur och den övergripande mänskliga processen som styrde. Det var i de professionella programmen – Photoshop för förberedelse och Premiere Pro för själva “regin” – som materialet fick sin intention, struktur och slutgiltiga finish. Det var där jag klippte samman de korta AI-skisserna, band ihop dem med min analoga målning och gav dem en sammanhängande rytm som AIn ensam inte kunde skapa.

Här är en mer detaljerad sammanfattning av verktygslådan som användes:

Photoshop var avgörande för allt förarbete: att digitalisera, färgkorrigera och förbereda min analoga målning och de datadrivna bilderna för animation.

Suno AI använde jag för att komponera och generera den stämningsfulla musiken.

Runway använde jag för att animera bilderna.

Premiere Pro var ett suveränt verktyg för hela produktionen. Det var här jag klippte ihop alla animerade sekvenser, synkroniserade dem med musiken, lade in de svenska citaten och gjorde det slutgiltiga för att binda ihop allt till en enhetlig video.

Som kreatör är jag inte alltid 100% nöjd med ett slutresultat, men det var otroligt roligt och givande att få testa och pusha mina egna kreativa gränser. Att tvingas hitta nya sätt att kombinera mitt analoga måleri med AI och digitalt hantverk var precis den utmaning jag sökte.

Hoppas att mitt arbete bidrar med ett konstnärligt perspektiv som visar hur data, teknologi och mänskliga känslor kan samexistera i en visuell form, och hur konsten kan synliggöra osynliga upplevelser.

Tack för att du läste! Fortsättning följer ✨

En glimt av “What Colour is Blekinge?” | Creative Talks & The Arts Dot 2025. Ett kort klipp från eventet i Karlskrona. Videon visar ett segment av det audiovisuella konstverket.

Event: Talks with Creatives, en del av Citizen Dialogue. Arrangörer: TAB & Blue Science Park.

Plats: Karlskrona Blue Port Studios, Sverige.